January 29, 2009

January 22, 2009

If it's your decision to be open about yourself Be careful or else, BE CAREFUL OR ELSE

Kan inte sluta gråta kan inte sluta tänka tänka tänka vill bara springa långt långt långt långt långt långt så långt bort det bara går, bort från allt, bort från alla och framförallt bort från mig själv och långt bort ifrån den här känslan de här känslorna, du sa att du älskade mig.

You get a little closer 2 your death witch is fine with me i never get upset.

eller

I wish you would've grabbed the gun & shot me 'cause I died

November 29, 2008

BESIDES MAYBE THIS TIME IT'S DIFFERENT, FÖR EN GÅNGS SKULL

i really think you like me me me me me me me me

November 26, 2008

November 19, 2008

Isolation pushes past self-hatred, guilt and shame to a place where suffering's just a game

This is the place
You'll end up when
You lose the chase
Where you're dragged against your will
From a basement on the hill
All anybody knows is
You're not like them
They kick you in the head
And send you back to bed
Isolation pulled you past a tunnel into a
Bright world where you can make a place to stay
But everybody's scared of this place
And they're staying away
Your little house on memory lane
The mayor's name is fear
His force patrols the pier
from a mountain up of cliche
That advances everyday
The doctor spoke of cloud
He rained out loud
'You'll keep the doors and windows shut and swear never show a soul again'
But isolation pushes you ‘til every muscle aches
Down the only road it ever takes
But everybody's scared of this place
They're staying away
Your little house on memory lane
If it's your decision
To be open about yourself
Be careful or else
Be careful or else
Uncomfortable apart
It's all written on my chart
And I take what's given to me
Most cooperatively
I do what people say
And lie in bed all day
Absolutely horrified
I hope you're satisfied
Isolation pushes past self-hatred, guilt and shame
To a place where suffering's just a game
But everybody's scared of this place
And staying away
Your little house on memory lane
Your little house on memory lane

October 24, 2008

ett meningslös irrande mot den vissa döden

Gud, glasmästaren kom hit, efter två månader. trodde jag skulle dö, de tog hela fönstret och nu sitter en trasig pressening & blåser i sovrumsfönstret usch och jag väntar på att de ska komma tillbaka & sätta dit ett helt fönster & hoppas att de inte debiterar mig för det. Går rätt dåligt med komvux, går rätt dåligt med allt utom sömnen den ständiga sömnen och tuggande tankar. get over it.

October 06, 2008

April 02, 2007

i en nötask

Sannerligen borde jag ha sovit för längesedan, bygget är tillbaka & morgontidningen har kommit.
Verkar ha vant mig vid andningssvårigheterna, letar koncentrerat efter luften.

Det var en massa annat, men jag har glömt. Måste sova nu.

February 11, 2007

HJÄRTATS VÄGAR

Hjärtat värker, bultar, bankar, trycker, det slår så hårt att snart brister bröstbenet. Jag tror det exploderar snart, jag hoppas verkligen det, snälla lilla hjärta, gör som din pappas hjärta och ta ut den vila som du aldrig någonsin får och som du behöver så mycket.

För det är alltid att skjuta ifrån sig, att gömma undan djupt, djupt där nere i någon förvaringsbox som är omöjlig att öppna och omöjlig att upptäcka och gräva ner den djupt ner i en bottenlöst kavern långt, långt borta ska det kastas och gömmas, glömmas. Allt är förnekelse, tänk på något annat, tänk på något annat, bli kall, och glöm genast alltsammans, glöm genast allt som trycker och kokar och trängs för att komma ur den där förvaringsboxen, som omöjligt kan öppnas,. Det är bara att le och allt är bra allt är bra allt är bra allt är BRA BRA DET ÄR SÅ BRA, det är bara att göra, glöm bort, göm undan, gräv ner, gå vidare, försök åtminstone, ett medelmåttigt enfaldigt litet stackars ynkligt försök att leva upp till förväntningarna, låt det åtminstone inte gå direkt rätt ner i helvetet, inte än, bara lite till, fördröj, skjut upp den garanterat förestående dagen då hjärtat äntligen får vila lite och göra alla om möjligt ännu mer besvikna och svikna och sårade och det är så jävla synd om alla. Tills dess är det bara att kliva fram med långa, bestämda beslutsamma steg, rakt fram inga omvägar rakt fram, och var duktig gör allt du kan för att överleva, att inte bryta samman det gäller att verkligen springa RAKT FRAM HELA VÄGEN, LÅNGA STAMPANDE METERSTEG RAKT FRAM UTAN EFTERTANKE, UTAN ATT LÅTA FÖRVARINGSBOXEN ENS NUDDA MINNET FÖR ENS EN SEKUND. Du måste klara det här, du måste, din beklagliga, förhatliga och lömska människa. Det är det enda jag vet, det enda jag kan, ingen kommer in innanför den här muren, INGEN HÖR NI DET, INGEN SKA NÅGONSIN FÅ KOMMA INNANFÖR BETONGMUREN, BLI INSLÄPPT OCH LURA MIG HÅNA MIG NARRA MIG FÖRAKTA MIG BAKOM RYGGEN FÖR JAG VET ATT NI GÖR DET VARENDA EN. JAG VET ATT NI SER PÅ MIG MED MISSTRO OCH TVIVEL OCH FÖRAKT ATT NI TYCKER ATT NI SJÄLVA ÄR LIIIIIIIITE BÄTTRE, DET ÄR VÄL FÖR FAN BARA ATT SKÄRPA TILL SIG VA, FAN KAMMA TILL DIG FÖR HELVETE, SLUTA TÄNKA NU, PÅ MED LÅSET OCH SVÄLJ NYCKELN FÖR ALLTID OCH SLUTA TYCKA SYND OM DIG SJÄLV. RES DIG UPP OCH HOPPA UPP PÅ HÄSTRYGGEN!

En vacker dag ska ni få se. I själva verket är det ingen som ska få se, för det kommer inte att ske någon nämnvärd omställning. Det börjar med att allt är likadant som det alltid varit. En tid blir det blir ett bekymmer i era liv, men raskt packas de ner i en kartong och göms på någon dammig vind som sedan länge är bortglömd och där kommer minnet att ligga och härskna för all evighet.

Snart, snart, snart, ska det lilla hjärtat vila och det ska bli skönt, skönt, så skönt. Jag kan inte förklara hur bra det kommer att bli, men inget ser jag fram emot mer än hjärtats eviga vila.

March 22, 2006

HAHAHAHAHHAHAHA

Ja, det är bra, bara slå, ge mig spö
Ja, det är bra, bara slå, jag vill dö

January 13, 2006

doctor doctor can you fix me

dagar av dimma, suddiga tankar och dåligt minne, lite sömn och lite vila, men mycket stående och gående och ringandes, slå hål i väggen och gråta på golven. nya bekantskaper och nya kemikalier, nya vanor och nya dagar. återgår sakta till normaltillstånd. yrsel och suddigt seende, för lite mat och vodka till frukost.

avbokade läkarbesök och allmän verklighetsflykt, panikattacker och lånade pengar.

December 02, 2005

sick/tired

känner mig lite trist, lite tråkig, lite uttråkad. är en aning matt, en aning trött. har dammsugit alla golv & torkat med moppen, kanske ska torka av golven en gång till.

Har ingenting i huvudet, möjligtvis feber, huvudet värker, det är varmt och jag är säkert snuvig.

dricker kaffe & magen blöder, det gör ont men det blir bättre.

måste reda ut allt trassel, känner ingen längre, vet ingenting längre. yrsel varvas med matthet och upprymdhet, maniskt rastlös eller matt & passiv.


jag måste ha feber, kan inte tänka. vilket fån man kan göra sig till.