HJÄRTATS VÄGAR

Hjärtat värker, bultar, bankar, trycker, det slår så hårt att snart brister bröstbenet. Jag tror det exploderar snart, jag hoppas verkligen det, snälla lilla hjärta, gör som din pappas hjärta och ta ut den vila som du aldrig någonsin får och som du behöver så mycket.

För det är alltid att skjuta ifrån sig, att gömma undan djupt, djupt där nere i någon förvaringsbox som är omöjlig att öppna och omöjlig att upptäcka och gräva ner den djupt ner i en bottenlöst kavern långt, långt borta ska det kastas och gömmas, glömmas. Allt är förnekelse, tänk på något annat, tänk på något annat, bli kall, och glöm genast alltsammans, glöm genast allt som trycker och kokar och trängs för att komma ur den där förvaringsboxen, som omöjligt kan öppnas,. Det är bara att le och allt är bra allt är bra allt är bra allt är BRA BRA DET ÄR SÅ BRA, det är bara att göra, glöm bort, göm undan, gräv ner, gå vidare, försök åtminstone, ett medelmåttigt enfaldigt litet stackars ynkligt försök att leva upp till förväntningarna, låt det åtminstone inte gå direkt rätt ner i helvetet, inte än, bara lite till, fördröj, skjut upp den garanterat förestående dagen då hjärtat äntligen får vila lite och göra alla om möjligt ännu mer besvikna och svikna och sårade och det är så jävla synd om alla. Tills dess är det bara att kliva fram med långa, bestämda beslutsamma steg, rakt fram inga omvägar rakt fram, och var duktig gör allt du kan för att överleva, att inte bryta samman det gäller att verkligen springa RAKT FRAM HELA VÄGEN, LÅNGA STAMPANDE METERSTEG RAKT FRAM UTAN EFTERTANKE, UTAN ATT LÅTA FÖRVARINGSBOXEN ENS NUDDA MINNET FÖR ENS EN SEKUND. Du måste klara det här, du måste, din beklagliga, förhatliga och lömska människa. Det är det enda jag vet, det enda jag kan, ingen kommer in innanför den här muren, INGEN HÖR NI DET, INGEN SKA NÅGONSIN FÅ KOMMA INNANFÖR BETONGMUREN, BLI INSLÄPPT OCH LURA MIG HÅNA MIG NARRA MIG FÖRAKTA MIG BAKOM RYGGEN FÖR JAG VET ATT NI GÖR DET VARENDA EN. JAG VET ATT NI SER PÅ MIG MED MISSTRO OCH TVIVEL OCH FÖRAKT ATT NI TYCKER ATT NI SJÄLVA ÄR LIIIIIIIITE BÄTTRE, DET ÄR VÄL FÖR FAN BARA ATT SKÄRPA TILL SIG VA, FAN KAMMA TILL DIG FÖR HELVETE, SLUTA TÄNKA NU, PÅ MED LÅSET OCH SVÄLJ NYCKELN FÖR ALLTID OCH SLUTA TYCKA SYND OM DIG SJÄLV. RES DIG UPP OCH HOPPA UPP PÅ HÄSTRYGGEN!

En vacker dag ska ni få se. I själva verket är det ingen som ska få se, för det kommer inte att ske någon nämnvärd omställning. Det börjar med att allt är likadant som det alltid varit. En tid blir det blir ett bekymmer i era liv, men raskt packas de ner i en kartong och göms på någon dammig vind som sedan länge är bortglömd och där kommer minnet att ligga och härskna för all evighet.

Snart, snart, snart, ska det lilla hjärtat vila och det ska bli skönt, skönt, så skönt. Jag kan inte förklara hur bra det kommer att bli, men inget ser jag fram emot mer än hjärtats eviga vila.