BESIDES MAYBE THIS TIME IT'S DIFFERENT, FÖR EN GÅNGS SKULL

i really think you like me me me me me me me me

Isolation pushes past self-hatred, guilt and shame to a place where suffering's just a game

This is the place
You'll end up when
You lose the chase
Where you're dragged against your will
From a basement on the hill
All anybody knows is
You're not like them
They kick you in the head
And send you back to bed
Isolation pulled you past a tunnel into a
Bright world where you can make a place to stay
But everybody's scared of this place
And they're staying away
Your little house on memory lane
The mayor's name is fear
His force patrols the pier
from a mountain up of cliche
That advances everyday
The doctor spoke of cloud
He rained out loud
'You'll keep the doors and windows shut and swear never show a soul again'
But isolation pushes you ‘til every muscle aches
Down the only road it ever takes
But everybody's scared of this place
They're staying away
Your little house on memory lane
If it's your decision
To be open about yourself
Be careful or else
Be careful or else
Uncomfortable apart
It's all written on my chart
And I take what's given to me
Most cooperatively
I do what people say
And lie in bed all day
Absolutely horrified
I hope you're satisfied
Isolation pushes past self-hatred, guilt and shame
To a place where suffering's just a game
But everybody's scared of this place
And staying away
Your little house on memory lane
Your little house on memory lane

ett meningslös irrande mot den vissa döden

Gud, glasmästaren kom hit, efter två månader. trodde jag skulle dö, de tog hela fönstret och nu sitter en trasig pressening & blåser i sovrumsfönstret usch och jag väntar på att de ska komma tillbaka & sätta dit ett helt fönster & hoppas att de inte debiterar mig för det. Går rätt dåligt med komvux, går rätt dåligt med allt utom sömnen den ständiga sömnen och tuggande tankar. get over it.

I'M SORRY

& I'M TIRED i'M TIRED

i en nötask

Sannerligen borde jag ha sovit för längesedan, bygget är tillbaka & morgontidningen har kommit.
Verkar ha vant mig vid andningssvårigheterna, letar koncentrerat efter luften.

Det var en massa annat, men jag har glömt. Måste sova nu.

HJÄRTATS VÄGAR

Hjärtat värker, bultar, bankar, trycker, det slår så hårt att snart brister bröstbenet. Jag tror det exploderar snart, jag hoppas verkligen det, snälla lilla hjärta, gör som din pappas hjärta och ta ut den vila som du aldrig någonsin får och som du behöver så mycket.

För det är alltid att skjuta ifrån sig, att gömma undan djupt, djupt där nere i någon förvaringsbox som är omöjlig att öppna och omöjlig att upptäcka och gräva ner den djupt ner i en bottenlöst kavern långt, långt borta ska det kastas och gömmas, glömmas. Allt är förnekelse, tänk på något annat, tänk på något annat, bli kall, och glöm genast alltsammans, glöm genast allt som trycker och kokar och trängs för att komma ur den där förvaringsboxen, som omöjligt kan öppnas,. Det är bara att le och allt är bra allt är bra allt är bra allt är BRA BRA DET ÄR SÅ BRA, det är bara att göra, glöm bort, göm undan, gräv ner, gå vidare, försök åtminstone, ett medelmåttigt enfaldigt litet stackars ynkligt försök att leva upp till förväntningarna, låt det åtminstone inte gå direkt rätt ner i helvetet, inte än, bara lite till, fördröj, skjut upp den garanterat förestående dagen då hjärtat äntligen får vila lite och göra alla om möjligt ännu mer besvikna och svikna och sårade och det är så jävla synd om alla. Tills dess är det bara att kliva fram med långa, bestämda beslutsamma steg, rakt fram inga omvägar rakt fram, och var duktig gör allt du kan för att överleva, att inte bryta samman det gäller att verkligen springa RAKT FRAM HELA VÄGEN, LÅNGA STAMPANDE METERSTEG RAKT FRAM UTAN EFTERTANKE, UTAN ATT LÅTA FÖRVARINGSBOXEN ENS NUDDA MINNET FÖR ENS EN SEKUND. Du måste klara det här, du måste, din beklagliga, förhatliga och lömska människa. Det är det enda jag vet, det enda jag kan, ingen kommer in innanför den här muren, INGEN HÖR NI DET, INGEN SKA NÅGONSIN FÅ KOMMA INNANFÖR BETONGMUREN, BLI INSLÄPPT OCH LURA MIG HÅNA MIG NARRA MIG FÖRAKTA MIG BAKOM RYGGEN FÖR JAG VET ATT NI GÖR DET VARENDA EN. JAG VET ATT NI SER PÅ MIG MED MISSTRO OCH TVIVEL OCH FÖRAKT ATT NI TYCKER ATT NI SJÄLVA ÄR LIIIIIIIITE BÄTTRE, DET ÄR VÄL FÖR FAN BARA ATT SKÄRPA TILL SIG VA, FAN KAMMA TILL DIG FÖR HELVETE, SLUTA TÄNKA NU, PÅ MED LÅSET OCH SVÄLJ NYCKELN FÖR ALLTID OCH SLUTA TYCKA SYND OM DIG SJÄLV. RES DIG UPP OCH HOPPA UPP PÅ HÄSTRYGGEN!

En vacker dag ska ni få se. I själva verket är det ingen som ska få se, för det kommer inte att ske någon nämnvärd omställning. Det börjar med att allt är likadant som det alltid varit. En tid blir det blir ett bekymmer i era liv, men raskt packas de ner i en kartong och göms på någon dammig vind som sedan länge är bortglömd och där kommer minnet att ligga och härskna för all evighet.

Snart, snart, snart, ska det lilla hjärtat vila och det ska bli skönt, skönt, så skönt. Jag kan inte förklara hur bra det kommer att bli, men inget ser jag fram emot mer än hjärtats eviga vila.

HAHAHAHAHHAHAHA

Ja, det är bra, bara slå, ge mig spö
Ja, det är bra, bara slå, jag vill dö

doctor doctor can you fix me

dagar av dimma, suddiga tankar och dåligt minne, lite sömn och lite vila, men mycket stående och gående och ringandes, slå hål i väggen och gråta på golven. nya bekantskaper och nya kemikalier, nya vanor och nya dagar. återgår sakta till normaltillstånd. yrsel och suddigt seende, för lite mat och vodka till frukost.

avbokade läkarbesök och allmän verklighetsflykt, panikattacker och lånade pengar.

sick/tired

känner mig lite trist, lite tråkig, lite uttråkad. är en aning matt, en aning trött. har dammsugit alla golv & torkat med moppen, kanske ska torka av golven en gång till.

Har ingenting i huvudet, möjligtvis feber, huvudet värker, det är varmt och jag är säkert snuvig.

dricker kaffe & magen blöder, det gör ont men det blir bättre.

måste reda ut allt trassel, känner ingen längre, vet ingenting längre. yrsel varvas med matthet och upprymdhet, maniskt rastlös eller matt & passiv.


jag måste ha feber, kan inte tänka. vilket fån man kan göra sig till.

My throat is dry from screaming blindly

Har ordnat mig ett arbete hos hemtjänsten på söder, känns mycket bra och jag jobbar så mycket som möjligt. Men jag behöver nya skor, mina plattsulor ger mig sjuk värk i fötter samt benhinnor, att de har hål överallt & att sulan knappt sitter fast gör fötterna genomblöta i den här slaskstaden.



Vaknade snyftandes i morse. Drömde att J skulle mörda mig med ett skjutvapen. Natten innan var vi på en båt som kapsejsade & alla mina vänner var där & sedan vaknade jag.

hår och sådant

Ikväll har vi färgat hår & druckit öl.

Träffade Anna på stan efter jobbet, vi fikade och införskaffade sedan hårfärg och diverse tröjor till Anna, samt ett stiligt nagellack till mig, Anna fick två.
Mötte sedan upp med Linnéa & gick hem till mig. Jag blekte Annas hår tre gånger, Linnea fick åka på Ica & handla ytterligare en blekning då det inte räckte med den Anna köpt tidigare. Jag fick svart hår och Annas hår blev rött framåt tvåsnåret.
En ypperlig hemmaafton med trevliga samtal, färg och öl.

Ser fram emot att vara ledig imorgon, dagen förstörs dock av kvinnan som ska komma hit 16.30 för att kolla på lägenhenten. Det ringer en massa folk som vill spana in stället, orkar inte. På lördag kommer det en snubbe vid två och förstör dagen.
Förhoppningsvis hinner jag på den där loppisen på söder innan visningen.

Har länge tänkt att skriva, skulle berätta om min fräscha Sthlmshelg, tågfärden och Marokanen som jag hjälpte till migrationsverket, men det är alltför längesedan för att jag ska orka minnas allt vad jag tänkte skriva.

Dricker min sista öl nu. Ska lägga mig i sängen & försöka att inte bita mig kinden mer och försöka att somna snart så att jag kan utföra morgondagens sysslor utan att vara alltför trött & trist.

Hoppas jag hittar en lägenhet snart!

I quit I just can't take it anymore

skitliv skitliv skitliv

this shit keeps weighin me down, beatin me up
Like every day's governed by Murphy's Law
It never drops, but inside I'm tied up
In stress knots and chains and bills that ain't paid

alternativa lösningar; gå med i en självmordssekt, fly landet, bli bostadslös TJUV, ta en överdos etc.

För tillfället så blir det att SUPA med Anna!
typ; when it gets too blue BLACK OUT!

Yesterday came and went and I wasn't present

Vaknade 07.30 i morse & var ute ur lägenheten 08.35.
Lämnade katten hos Anders & Jana & cyklade till skolan där jag skrev ut tusen papper med fakta till mina uppsatser, hängde där till 12 då jag cyklade till biblioteket & lånade tre böcker och tittade på deras utförsäljningen av böcker. Fanns inget av intresse.

Cyklade till sjukhuset & träffade en trevlig kvinna.
Ringde Anna & vi bestämde mötesplats på stan, fikade smörgås & kaffe, Henrik kom senare, och även Malin och Erik. KUL!
Därefter handlade jag mat för 160 kr på COOP. Väl hemma anrätta jag en förträfflig middag till mig själv (tofu potatis gärslök paprika tomat purjolök) och diskade sedan!

all men must die

hatar hatar hatar & är arg arg arg & har tusen tusen saker att göra innan skolan halv tre men jag är mest arg och hatar att behöva gå till posten.

WE ARE NOT WHAT WE SEEM

-

HEEEEEEEJ.


När det mesta ser ut att vara bra, och är på väg att bli BÄTTRE så måste givetvis någonting gå åt HELVETET! Men det är ok, kriser hela tiden så man vänjer sig.

Letar ny bostad och nytt jobb och nytt liv.
Idag sov jag över en lektion, sedan gjorde jag slutprov i DESKTOPkursen vilket gick bra men det var tråkigt, att mäta millimeter är inte min grej.


Är så sjukt trött på att alltid vara fattig!

Imorgon = Jobba 8-16, skola 16.10-18, sedan blir det spelkväll med öl!

Ska sätta upp nya (eller de är inte nya, jag hittade i en kartong på vinden. igår var jag på vinden i 1 timme och 35 minuter!) fina gardiner i köket nu och sedan se på tv!

no time (for us)

jag vet inte var min tid tar vägen men jag hinner fan ALDRIG med något som jag planerat.
ska sluta planera, det brukar bli bättre så.

20

Ibland finns det inget att göra än att gråta för att allt är så hemskt och ledsamt och för att alla man trodde kanske brydde sig om en antagligen inte gör det, eller så gör de antagligen det när de behöver något.
Slutar ringa, slutar svara och helt plötsligt finns man inte längre för du har blivit raderad från det förflutna och telefonboken och vänskapskretsen och det gör inte dem något egentligen, de tänker inte på det utan slutar minnas och börjar glömma sedan är det som att inget någonsin funnits, det kanske dyker upp i en avlägsen dröm eller något minne som de inte vet är sanning eller illusion eller fiktion eller något annat hopkok eller det kanske är någon annans minnen som man bladat ihop i den där röran.




jag vet ingenting jag vet ingenting jag vet ingenting jag vet ingenting.


Idag köpte jag en grapefrukt, då var klockan 20.49.